söndag 22 mars 2015

Fuck cancer

Det senaste halvåret har varit tufft. Efter mycket letande hittade vi huset. Ja huset vi föll för. I samma veva som vi tittade på huset så var jag till läkaren. Han hittade en förändring på sköldkörteln och jag fick tid för ultraljud. Ja, sköldkörteln var förstorad. Remiss till kirurg mottagningen på läns sjukhuset. Pappren till huset skrevs och vi flyttade. Yngste sonen fick sin första födelsedag i huset och jag åkte iväg till sjukhuset, läkaren undersökte knölen och tog vävnads prov. Jag fick ny tid 2 veckor senare. Läkaren misstänkte cancer redan vid första besöket och vid andra besöket bestämdes tid för operation. Så i slutet av november opererades tumören bort. Två och en halv månad efter operationen så hade jag ingen röst. Det var en jobbig tid. En man som jobbar, 3 barn i olika åldrar och jag sjukskriven pga stämbanden. 4 månader efter operationen fick jag komma till Umeå för radiojod behandling. Alltså strålning. Det gör att jag inte får träffa barnen på mer än en vecka. Får. Inte. Jag låg isolerad i 48 timmar efteråt, nu ska jag hålla mig på avstånd från yngre människor och speciellt barn och gravida. Knappt 5 dygn kvar innan jag får träffa familjen igen. Tack vare cancern.

tisdag 28 oktober 2014

Ovisshet

Jag sitter här fortfarande. Väntar. Antingen har jag en godartad tumör eller cancer. Känslorna svallar. Kan fundera vad som händer med mig rent känslomässigt om det är cancer. Jag hatar att vänta. Knölen jag har på halsen syns nog inte så mycket men känns desto mer. Ångesten är värst på kvällen, ibland funderar jag om jag kommer att dö och lämna man och barn. Om jag dör kommer mina barn att minnas mig? Minstingen gör det inte. 10 åringen minns säkert en del. 8 åringen kanske.

torsdag 23 oktober 2014

Vimmelkantig

Jag sitter här hemma. Min ettåring leker på golvet. Hans stora syskon är i skolan. Maken och pappan i familjen är på jobbet. Jobbet han nyss fick fast. Jag är fortfarande mamma ledig. I huset vi nyss köpt. Jag borde vara lycklig. Familjen är frisk. Men i augusti hittade läkaren från vårdcentralen en förändring i min sköldkörtel och skickade mig på ultraljud. Då var den förstorad och jag fick komma till en specialist i förrgår. Specialisten säger tumör och jag tänker cancer. Men det kan lika gärna vara en godartad tumör. Känslorna åker bergodal bana och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Biopsi togs och jag fick en ny tid till specialisten. Då får jag reda på resultatet. Cancer eller inte. Ovisshet är jobbigt. Så skönt att kunna lägga mig i makens famn på kvällen, då kan jag släppa allt och känna mig både liten och trygg. Där kan inget hända mig.